Klickpedaler och klossar på racercykel: vad som är låst efter köpet och vad du kan justera

På sidan

1. Det som är låst efter köpet, och det som är gratis att ändra
2. Skon och stackhöjd: det du inte kan justera dig ur
3. SPD eller SPD-SL: varför SPD ofta är det bättre valet för en svensk motionscyklist
4. Klossar och float: vad siffrorna på klossen faktiskt betyder
5. Klossposition: millimetrarna som avgör var foten hamnar
6. Float, urklicksvinkel och spänning: det du kan justera hur ofta du vill
7. Vad ett startpaket kostar
8. Öva avklickning utan att falla
9. Källor och urval
10. Vanliga frågor
11. Börja med det du redan har

De flesta genomgångar av klickpedaler börjar i fel ände. De frågar "vilken pedal ska jag köpa" innan de ens nämnt att svaret på den frågan till stor del redan är avgjort av skon du valt.

I praktiken låser sig sko och pedalsystem i varandra på ett sätt som kostar pengar att ändra i efterhand. Klossposition, float och urklicksspänning är däremot helt gratis att experimentera med under hela cykelns liv.

Den här sidan sorterar beslutet i rätt ordning, sko, system, klossposition, float, spänning, och ger dig dessutom ett konkret millimetertal för var klossen ska sitta. Den hör hemma i vår racercykelguide, där vi går igenom racercykeln del för del.

Sidan rättar också en spridd missuppfattning om kraftöverföring som du kan ha stött på i andra guider. Se frågan om det längst ner.

Det som är låst efter köpet, och det som är gratis att ändra

En del av utrustningen kring pedalerna kostar pengar och besvär att ändra i efterhand. En annan del kostar två minuter med en insexnyckel. Att veta vilken kategori en viss inställning tillhör avgör hur mycket tid du bör lägga på att fundera innan köpet, och hur avslappnad du kan vara efteråt.

Ett fel i den låsta gruppen kostar pengar att rätta till, ibland en ny sko, ibland en ny pedal också om du byter system helt. Ett fel i den justerbara gruppen kostar ett par vridningar med insexnyckeln och några provturer. Därför går den här genomgången i just den ordningen, från det som är dyrt att ändra till det som är gratis.

Att välja "fel" sko eller pedalsystem är inte ett permanent misstag. Det är dyrt att ändra, inte omöjligt. Det omvända missförståndet är minst lika vanligt, att klossjustering är något man gör en gång vid köpet och sedan aldrig rör igen. I praktiken är det tvärtom. Klossen är den del du rimligen bör justera om flera gånger under dina första pass, allt eftersom du känner efter var den sitter bäst.

Skon och stackhöjd: det du inte kan justera dig ur

Stackhöjd är avståndet mellan pedalaxeln och skosulans undersida vid klossen. En lägre stack ger ett kortare avstånd mellan fot och pedal, vilket i praktiken flyttar din fot närmare cykeln. Det låter som en petitess, men det är en variabel som faktiskt bestäms av skomodellen, inte av något du kan skruva på efteråt.

Road.cc har ställt samman stackhöjden för flera system, men med en viktig reservation. Det är tillverkarnas egna uppgivna mått, inte siffror road.cc mätt fram själva.

Källan skriver rakt ut att "Shimano claim a stack of 16.5mm" för sin billigaste SPD-SL-pedal, PD-RS500, medan Dura-Ace PD-R9100 uppges ligga på 14,6 mm. LOOK "have a claimed stack of 17.8mm" för Kéo Classic 3, mot 14,8 mm för Kéo Blade Carbon. Lägst av alla ligger Wahoo Speedplay, som med sitt fyrbultsmönster uppges kunna komma ner mot 8,5 mm.

Ingen av siffrorna ovan är oberoende verifierade. De är vad respektive tillverkare själv anger i sina specifikationer, förmedlade av road.cc. Skillnaderna mellan modellerna är ändå tillräckligt stora, flera millimeter i flera fall, för att vara värda att känna till även med den reservationen.

Varför spelar det här roll utöver siffran i sig? För att en lägre stack i praktiken sänker din effektiva sadelhöjd. Byter du pedalsystem, säg från Speedplay till SPD-SL, kan sadeln behöva justeras några millimeter för att kompensera skillnaden i stack.

Samma resonemang gäller åt andra hållet. Flyttar du klossen bakåt på skon sänker det i praktiken den effektiva sadelhöjden, en koppling som är värd att hålla i minnet när du läser vår genomgång av sadel och sadelhöjd.

Stackhöjd är lätt att blanda ihop med sadelhöjd, men det är inte samma sak. Det är en av flera variabler, tillsammans med vevlängd, skosula och klossposition, som tillsammans bestämmer var din höft, knä och fot hamnar i förhållande till pedalaxeln.

Q-faktor är en annan variabel som ofta nämns i samma andetag, men termen används på två olika sätt i det som skrivs om den, och det är lätt att blanda ihop dem.

Enligt Wikipedias definition är den egentliga Q-faktorn avståndet mellan vevarmarnas fästpunkter för pedalerna, mätt parallellt med vevpartiets axel. Det är alltså det talet som avgör hur brett dina fötter faktiskt hamnar isär. På ett modernt racervevparti ligger det typiskt kring 140 till 155 mm, med 145 till 150 mm som ett vanligt intervall.

Den siffra road.cc ger, 53 mm för alla Kéo-pedaler och för alla SPD-SL-pedaler utom Dura-Ace som ligger på 52 mm, mäter något annat. Källan definierar det som "the distance between the crank and the centre of a pedal", alltså avståndet från vevarmen till pedalens eget mittplan, på en sida.

Det är ett bra mått för att jämföra pedalmodeller mot varandra, eftersom det isolerar pedalens bidrag från vevpartiets. Men det är bara en del av helheten, inte samma sak som fotavståndet du faktiskt känner på cykeln. Blanda inte ihop de två talen om du jämför siffror mellan olika källor.

Precis som stackhöjden är både Q-faktorn i sin helhet och pedalens bidrag till den i praktiken låsta när du väl köpt pedal och vevparti. Det är inget du justerar löpande.

Vill du slå upp exakt stackhöjd för en specifik modell du överväger finns aktuella siffror hos Shimanos egen produktinfosida.

Ett svenskt forumsamtal som återkommit sedan 2021 gäller hur mycket högre SPD generellt bygger jämfört med SPD-SL, och exakt hur du kompenserar skillnaden med mellanlägg. Riktningen är att SPD-skor med sin indragna klossmekanik ofta bygger något högre. Vi har inte hittat ett källbelagt exakt mm-tal för just den jämförelsen, så vi ger ingen gissad siffra här, se frågan i FAQ längre ner.

SPD eller SPD-SL: varför SPD ofta är det bättre valet för en svensk motionscyklist

De flesta butikssidor lutar mot SPD-SL eller motsvarande system från LOOK, av skäl som sällan förklaras öppet. För en svensk motionscyklist som ska gå i fikapaus, köra grus eller dela sko med inomhuscykeln är SPD ofta det mer praktiska valet, även om det historiskt är ett mountainbike-system.

Grundskillnaden sitter i hur klossen sitter monterad. SPD är litet och dubbelsidigt, med en kloss som ligger indragen i sulan (recessed cleat), vilket gör att du kan gå relativt normalt på hårt underlag. SPD-SL är enkelsidigt med en större kontaktyta, men klossen sticker ut ur sulan, vilket gör gång på asfalt eller butiksgolv besvärligt och halt.

Vikten talar delvis emot SPD. Enligt road.cc väger SPD-SL-pedaler mellan 228 gram per par för den tävlingsinriktade Dura-Ace R9100 och upp till 330 gram för R540. SPD-pedaler väger från 310 gram för mountainbike-inriktade XTR och upp mot eller över 500 gram för mer robusta modeller.

SPD-SL har alltså ett rent viktövertag i sportens absoluta toppsegment.

SPD-SL erbjuder också fler justerlägen. Enligt Shimanos Ben Hillsdon, citerad i road.cc: "SPD-SL pedals hold the cleat in three positions whilst the SPD pedal holds the cleat in two positions (fore and aft) to make it easy to unclip in off-road situations."

SPD-SL låser alltså klossen i tre positioner, SPD bara i två (längdled). Det ger en något mindre stabil koppling mellan sko och pedal, men i gengäld ett enklare och mer förlåtande urklick, ett drag som från början fanns där för terränganvändning.

Kontaktytan är den tydligaste tekniska förklaringen till varför SPD-SL och motsvarande LOOK-system upplevs stabilare vid hög belastning. Enligt LOOK har dagens Kéo-system mellan 400 och 700 mm² kontaktyta, jämfört med bara 260 mm² på de allra första Kéo-modellerna.

Mer yta att fördela kraften över ger en fastare känsla när du står och trampar eller sprintar. Det är den tekniska bakgrunden till varför renodlade tävlingscyklister ofta ändå väljer SPD-SL eller Kéo.

Den ärliga förklaringen till varför butikssidor sällan gör den här poängen är enkel snarare än cynisk. SPD-SL- och Kéo-produkter drar i regel ett högre snittorder än SPD, och en butik som säljer utrustning har naturligt större intresse av att lyfta fram den dyrare kategorin.

Det är ingen anklagelse mot en enskild butik, bara en förklaring till varför gapet mellan vad som faktiskt passar en motionscyklist och vad som marknadsförs mest är så tydligt.

SPD-SL eller Kéo är inte "den riktiga" lösningen för landsväg, med SPD nedgraderat till mountainbike och pendlarcykel. Systemets ursprung ligger visserligen i terrängcykling, men det gör det inte fel för racercykel.

Cyklar du regelbundet i Sverige, med fikapauser, grusvägar och vinterväglag som en del av vardagen, är fördelarna med SPD ofta mer relevanta i praktiken än den extra kontaktytan du ger upp.

Klossar och float: vad siffrorna på klossen faktiskt betyder

Innan du kan bestämma var klossen ska sitta behöver du förstå vad den siffra som står tryckt på klossen faktiskt betyder. Float är den avsedda rörelsefriheten i klossen, alltså hur många grader foten kan rotera i pedalen innan den lossnar eller möter motstånd, och den varierar rejält mellan modeller och färger.

Shimanos egna specifikationer, hämtade från ride.shimano.com, ger en tydlig bild av spannet. SM-SH10 (röd) har inget float alls, "no float, 100% fixed", och passar sprintare och den som vill ha maximal direktkontakt.

SM-SH12 (blå) har 2 grader float, med vridpunkten längst fram i klossen. SM-SH11 (gul) har 6 grader float, med vridpunkten centrerad i klossen istället för längst fram, vilket ger en annan känsla i rotationen, inte bara en annan gradsiffra.

SM-SH51, SPD-klossen som följer med de flesta SPD-pedalpaket, har enligt Shimanos nuvarande produktsida 4 grader float.

LOOK använder ett liknande färgsystem på sina Kéo-klossar. Enligt support.lookcycle.com har svart kloss 0 grader float, grå 4,5 grader, och röd 9 grader.

Källorna motsäger varandra här. Shimanos egen produktsida anger idag 4 graders float för SM-SH51. Men i samma road.cc-artikel från 2021 citeras Shimanos Ben Hillsdon med en annan siffra: "Common Shimano SPD cleats (like the SH-51) offer at least 6° of float."

Vi vet inte om Shimano har ändrat specifikationen sedan 2021, om det rör sig om en avrundning, eller om citatet syftade på en annan variant. Det ärliga svaret är att tillverkarens egen sida idag säger 4 grader, medan en äldre utsaga från samma tillverkares talesperson angav minst 6.

Kontrollera alltid den aktuella siffran på klossens egen förpackning eller tillverkarens sida innan du utgår från ett exakt tal.

Vridpunkten är minst lika viktig som gradsiffran, och den nämns sällan. De flesta klossar roterar kring en punkt vid tåspetsen, utom Shimanos gula kloss som har en centrerad vridpunkt.

Det ger en annan känsla i rörelsen, inte bara en större eller mindre rörelsefrihet, eftersom foten då roterar kring en punkt närmare sin egen mitt istället för att svänga ut från tån.

Hur mycket float du faktiskt bör välja är en praktisk fråga snarare än en teknisk. BikeRadars Thomas McDaniel, som har en master i biomekanik, sammanfattar det såhär:

"Not all pedals are created equal when it comes to float. Some offer no float and others as much as 30 degrees. Most people feel comfortable in the 6- to 9-degree range."

Översatt till en praktisk regel gör nybörjare och den med knäbesvär gör oftast klokt i att välja mer float, alltså Shimanos gula kloss eller LOOKs röda. Erfarna racercyklister med stabil, inövad teknik klarar sig ofta bra med mindre float eller inget alls, eftersom foten då sitter fastare och kraften överförs mer förutsägbart vid hög belastning.

Float är inte samma sak som spel eller glapp i en dåligt monterad kloss, det är en avsedd, konstruerad rörelsefrihet. Mer float är inte heller automatiskt bättre eller sämre, det är en avvägning mellan komfort för lederna och stabilitet vid hög belastning, inte en linjär skala där mer alltid vinner.

Rotationen är minst lika viktig som graderna float

Det räcker inte att välja rätt float. Klossen ska också sitta rätt vriden på skon, och det momentet hoppas många nybörjare över helt, trots att en kloss som sitter vriden fel låser foten i en vinkel den inte vill ha, vilket flera bikefit-källor kopplar till knäbesvär.

Float ger dig en rörelsemarginal. Men om klossen från början är felvriden tvingar den foten att jobba mot marginalens kant vid varenda trampning, i stället för att röra sig fritt inom den.

Biketips.com beskriver hur du hittar din egen naturliga fotvinkel innan du skruvar fast klossen. Sitt på kanten av en stol, låt benen hänga avslappnat och titta på hur dina fötter pekar. De flesta visar en lätt utåtvinkling, "sometimes 5 to 10 degrees, sometimes more", medan andra är lätt invinklade.

Klossen ska sedan monteras så att foten får landa i den vinkeln på pedalen utan att tvingas dit. Källan är rak med vad som händer annars. Sätter du klossen rakt när foten vill peka utåt låter floaten visserligen foten vrida sig till sin naturliga vinkel, men bara genom att den dras mot floatens ytterkant i varje trampvarv, vilket över flera timmar ger belastning på knäts utsida.

Justera rotationen i små steg, ungefär en grad åt gången, och ge varje ändring minst ett halvtimmes cykling innan du bedömer den. Känns ena benet konsekvent stramare eller mer obekvämt än det andra efter flera justeringsförsök, är det ett tecken på att söka en professionell bikefit snarare än att fortsätta gissa dig fram själv.

Klossposition: millimetrarna som avgör var foten hamnar

De flesta råd om klossposition stannar vid en luddig formulering, att "bollen på tån ska vara ovanför pedalaxeln", utan en enda siffra att förhålla sig till. Här är siffrorna, hämtade från oberoende bikefit-litteratur och uppdelade efter skostorlek.

Mätpunkten behöver definieras innan tabellen är begriplig. Måttet tas mellan bollen på din stortå (facktermen är första mellanfotsbenets huvud, "1st metatarsal head" på engelska) och pedalaxelns centrum, sett i sidled längs skon. Det är alltså avståndet mellan två punkter som båda ligger under foten, inte en höjd eller en vinkel.

Så hittar du punkterna själv, innan du mäter något

Ett millimetertal är värdelöst om du inte kan hitta punkterna det utgår från på din egen fot och din egen kloss. Steve Hogg är själv tydlig med att det här steget är en förutsättning, inte en formalitet: "you need to be able to find out exactly where the centre of the ball of the foot is and then mark that point on the shoe."

Biketips.com beskriver metoden konkret. Ta av skon, tryck en tumme mot den benknöl som sticker ut på insidan av foten, strax bakom stortån, det är huvudet på det första mellanfotsbenet.

Markera punkten med en penna, sätt på skon och känn dig fram genom sulan till motsvarande punkt på utsidan av skon. Det är din referenspunkt.

Klossens egen del av mätningen är enklare, för den är redan gjord åt dig. Så gott som alla klossar, oavsett om det är Shimanos SPD och SPD-SL-varianter eller LOOKs Kéo, har en ingjuten eller instansad markering som visar var pedalaxelns centrum hamnar när klossen är monterad.

Myvelofit.com kallar den rakt av "the axle marker on your cleats" i sin egen riktlinje. Leta efter en linje eller ett litet kryss mitt på klossens undersida, det är den punkten du mäter ditt millimetertal från, inte klossens ytterkant eller monteringshålens mitt.

Den mest citerade källan för konkreta mm-tal är bikefit-experten Steve Hogg, som publicerat en tabell uppdelad efter skostorlek på sin egen sida. Numreringen är densamma som svenska skostorlekar, ingen omräkning behövs.

Värt att veta innan du läser vidare, tabellen är vad Hogg själv kallar Metod 1 av tre möjliga sätt att placera klossen på, den han beskriver som en allroundkompromiss för den som kör kriterium, en del landsvägslopp eller mountainbike. Metod 2 är en förfining av samma förfotsplacering, uträknad ur dina egna mått på första och femte mellanfotsbenet. Metod 3 är något helt annat, en midfoot-placering där klossen hamnar betydligt längre bak, och det är den han pekar ut som bäst för triathlon och tempo. Metod 3 är en betydligt mer långtgående, kirurgisk omplacering som ligger utanför vad den här sidan går igenom.

Tabellen ger ett spann, inte en enda siffra, och Hogg lämnar dig inte utan vägledning för var i spannet du hör hemma. Han pekar ut fyra faktorer som avgör:

• Trampar du med tydligt sänkt häl (en "hälsänkare") behöver klossen sitta längre bak, mot spannets övre gräns.
• Trampar du mer på tå ("toe down") klarar du dig med klossen längre fram, mot den undre gränsen.
• Kör du kriterium eller annat där sprintförmågan väger tungt, välj den lägre delen av spannet.
• Prioriterar du uthållighet, till exempel enstaka tempolopp du kör utöver den vanliga träningen utan att vilja offra sprintkänslan helt, välj den högre delen.

Skostorlek 42/43 illustrerar hur stor skillnaden blir i praktiken. Spannet är 9 till 11 mm. En kriteriumcyklist landar då på 9 mm, en uthållighetscyklist på 11 mm, en skillnad på 2 mm, precis ett justersteg.

Poängen är inte att du måste räkna ut exakt var du hör hemma första gången. Poängen är att spannet inte är ett mättekniskt osäkerhetsintervall att slumpa inom, det är fyra olika, namngivna skäl att medvetet välja den ena eller andra sidan.

Hogg är samtidigt kritisk mot den rådande doktrinen som nästan alla svenska sidor vi granskat lär ut utan reservation, att bollen på tån ska sitta rakt ovanför pedalaxelns centrum:

"Most of the advice you will see in print recommends that the cleat be positioned so that the ball of the foot is over the pedal axle... This is arguable advice at best."

Det är en avvikande, men källbelagd ståndpunkt, inte konsensus, och det är värt att vara tydlig med det.

Men Hogg är inte ensam. BikeRadars Thomas McDaniel gör en snarlik poäng från ett annat håll: "The evolution of this methodology was never based on research and has only been validated by research as an artefact of its use... Some progressive shoe manufacturers feel the same as they continue to move their cleat mounting holes further towards the heel."

Två oberoende bikefit-röster landar alltså i samma riktning. Den gamla "bollen rakt över axeln"-regeln saknar egentlig forskningsgrund, och flera skotillverkare har redan flyttat sina egna klossfästen bakåt som en konsekvens.

Vill du ha ett enklare riktmärke istället för att räkna efter skostorlek finns en tredje, oberoende källa. Biketips.com ger en praktisk tumregel: "position the cleat so that the pedal axle sits 5-10mm behind the first metatarsal head, roughly halfway between the two markers."

Samma sida ger dig också justersteget. De flesta klossar har 10-20 mm justermån i längdled totalt, och rekommenderar att klossen flyttas 2 mm åt gången, vilket beskrivs som den minsta ändring som ger en märkbar skillnad i känsla på cykeln. Justera alltså 2 mm åt gången, testa på ett pass eller två, och justera igen om det behövs.

En fjärde källa pekar åt samma håll, men med en annan gräns. Myvelofit.com skriver: "The distance from the point of your 1st metatarsal to the axle marker on your cleats should be >10mm."

Här är det ärligast att peka ut att källorna faktiskt skaver mot varandra vid gränsen, snarare än att kalla det samstämmigt. Biketips stannar vid 5 till 10 mm, Myvelofit säger över 10 mm, och Hoggs egen tabell sträcker sig ända upp till 16 mm för de största skostorlekarna.

Det är inte en motsägelse i sak. Den bakre delen av Hoggs spann för stora fötter, Myvelofits gräns och toppen av Biketips intervall överlappar fint, men det vore missvisande att kalla det en exakt siffra alla är eniga om. Se det i stället som tre oberoende röster som pekar mot samma zon, ungefär 5 till 16 mm bakom bollen på tån beroende på fot och skostorlek, snarare än ett enda tal.

Komfort väger minst lika tungt som kraft i klossposition. Cycling Weeklys Nicole Oh, fysioterapeut och bikefitter, nyanserar bilden:

"Placing the cleat slightly behind the ball of the foot often decreases compression of nerves and blood vessels under the metatarsal heads, minimising the chances of foot and toe numbness... although research suggests there is no increase in power output with a more rearward cleat position."

Båda halvorna av det citatet är viktiga. En mer bakåtplacerad kloss kan minska domningar i tår och framfot, men den ger dig inte mer kraft, bara mer komfort.

Enligt Cycling Weekly, som hänvisar till en studie från 2019, minskar en mer bakåtplacerad kloss dessutom aktiveringen i vadmuskulaturen, eftersom hävarmen från ankelns vridpunkt blir kortare. Vi har inte läst originalstudien själva, bara Cycling Weeklys referat av den, så vi skriver det med den reservationen snarare än att hänvisa direkt till forskningen.

Sidledsjustering är ett eget mått, ett komplement till längdledsmåttet ovan. Enligt Cycling Weekly har "both road and MTB cleats... some side to side adjustment, between 4-6mm."

Det här är inte samma sak som att ändra den egentliga Q-faktorn, den sitter fast i pedal och vevparti, se avsnittet om stackhöjd och Q-faktor ovan. Vad sidledsjusteringen faktiskt gör är att finjustera ditt fotavstånd inom en liten marginal. Flyttar du klossen inåt på skon breddas fotavståndet något, flyttar du den utåt smalnar det av.

Ingen av siffrorna ovan är en fysisk lag som gäller exakt dig. Det här är ett välgrundat startintervall från oberoende bikefit-praktiker, inte en garanterad optimal position, och din egen kropp kan mycket väl ligga utanför spannet.

Har du provat en professionell bikefit som gav dig en annan siffra betyder inte det att den här sidan har fel. Det betyder att en fysisk bikefit väger in fler variabler än en text någonsin kan, till exempel din rörlighet, tidigare skador och hur din fot beter sig under belastning.

Fotavstånd, varus/valgus och benlängdsskillnad är exempel på sådana mer kliniska faktorer som ligger utanför vad den här sidan går igenom. En professionell bikefit är rätt ställe för den bedömningen, inte kilar eller mellanlägg du själv gissar dig till.

Float, urklicksvinkel och spänning: det du kan justera hur ofta du vill

Med klossposition och float som grund återstår två variabler till som du fritt kan skruva på under hela cykelns liv, utan att det kostar dig något annat än tid. Floatvalet är detsamma som ovan. Nybörjare och knäkänsliga bör luta mot mer float, gul Shimano-kloss eller röd LOOK, medan en van cyklist med stabil teknik ofta klarar sig med mindre.

Urklicksvinkeln, alltså hur mycket du behöver vrida hälen utåt innan foten lossnar, är en konstruktionsegenskap hos klossmodellen snarare än något du aktivt ställer in. Shimanos egna produktsidor anger den i klartext för samtliga fyra klossmodeller som gås igenom ovan.

SM-SH51 (SPD) och SM-SH11 (gul, SPD-SL) har ett 13-graders urklick. SM-SH10 (röd) och SM-SH12 (blå) har 12 grader.

Skillnaden mellan modellerna är alltså liten, en enda grad, men den finns där i tillverkarens egna specifikationer. Det du faktiskt kan justera är istället urklicksspänningen, hur hårt pedalen håller fast klossen innan den släpper.

Här skiljer sig tillverkarna åt påtagligt i hur öppna de är med siffrorna. LOOKs Blade-pedaler kommer med utbytbara kolfiberblad på 8, 12, 16 och 20 Nm, enligt road.cc, så du kan gå från det mjukaste till det stelaste läget genom att byta blad.

Shimano och LOOKs klassiska pedaler har istället en justeringsskruv som du vrider stegvis, men Shimano publicerar enligt samma källa ingen exakt siffra på vilket Nm-spann skruven täcker. Det är en kunskapslucka värd att vara ärlig om snarare än att fylla med en gissning.

1. Ställ in lägsta möjliga spänning från start. Det gör klossen lättare att klicka ur och tryggare under inlärningen.
2. Kör in klossarna, räkna med ungefär 150-250 km innan urklicket känns konsekvent.
3. Skruva upp spänningen stegvis, allt eftersom vanan sätter sig och du klickar ur i panik allt mer sällan.

Att nya klossar och pedaler känns stela eller ryckiga de första passen är normalt, inte en defekt. BikeRadars Thomas McDaniel bekräftar samma tidsspann: "Around 100 to 150 miles should be sufficient if all other things stay the same," vilket motsvarar ungefär 160-240 km, nära den 150-250 km vi anger ovan.

Materialet i både kloss och pedalmekanism sätter sig helt enkelt under de första milen.

Hög spänning betyder inte säkrare eller bättre kraftöverföring. Det enda den garanterar är att du riskerar att inte hinna klicka ur i tid. Den ger ingen prestandafördel för de allra flesta motionscyklister.

Vad ett startpaket kostar

Priserna nedan är kontrollerade direkt hos svenska återförsäljare den 16 september 2026. Ingen av modellerna nedan finns för närvarande i vårt eget produktflöde, de nämns här som ett öppet referensexempel på prisbilden, inte som ett köperbjudande från oss.

Räknar du ihop ett komplett SPD-SL-paket, PD-R7000 med klossar inkluderade plus en RC300-sko, hamnar du på strax över 2 330 kr. Det är lägre än vad vi först räknade med innan dagens kontroll, ett bra exempel på hur fort priser rör sig i den här kategorin.

Kontrollera alltid aktuellt pris hos återförsäljaren innan du bestämmer dig, det är den enda siffran som faktiskt gäller för dig just nu.

Ska du förankra prisbilden över hela skomarknaden, inte bara instegsnivån, gav en svensk branschintervju med Shimanos skoansvarige Johan Carlsson ett bra spann. Enligt intervjun sträcker sig Shimanos egna skor "från toppsegmentet, där skorna kostar upp mot 3 300 kronor ned till mellansegmentet där skorna kostar runt 1 500 kronor".

RC300 ligger alltså i det nedre mellansegmentet av det spannet, inte i botten och inte i toppen.

Öva avklickning utan att falla

Rädslan för att inte hinna klicka ur i tid är den vanligaste anledningen till att nybörjare tvekar inför klickpedaler. Det finns ingen svensk olycksstatistik som bryter ut just avklickning som egen riskfaktor, så vi ska inte påstå att "de flesta trillar en gång" eller liknande, det skulle vara ett påstående utan källa.

Det vi kan säga med säkerhet är att metodisk övning är det som faktiskt bygger upp säkerheten, oavsett hur vanligt eller ovanligt ett missat urklick egentligen är.

1. Sitt stilla mot en vägg eller en dörrkarm och öva bara själva urklicket, flera gånger, innan cykeln ens rör sig.
2. Flytta övningen till en gräsmatta eller ett annat mjukt underlag, i låg fart.
3. Klicka ur i god tid, flera sekunder innan du faktiskt behöver stanna, aldrig i sista stund.
4. Klicka alltid ur samma fot först, din vana sida, tills rörelsen sitter i ryggmärgen utan att du behöver tänka på den.
5. Håll urklicksspänningen i lägsta läget under hela inlärningsperioden, enligt avsnittet om spänning ovan.

Har SPD-argumentet från tidigare i texten fastnat hos dig är det värt att koppla ihop det här. SPD:s indragna kloss och generellt lättare urklick gör hela inlärningsperioden mindre skrämmande för en nybörjare än SPD-SL, ett skäl bland flera till att välja SPD om avklickningsrädslan är det som håller dig tillbaka.

Ett missat urklick är nästan alltid en vaneträningsfråga, inte ett tecken på att du valt fel utrustning eller att något är fel monterat. Öva protokollet ovan några gånger, så byggs säkerheten upp av sig själv. Är det här första gången du sätter ihop en racercykel med klickpedaler från grunden finns en bredare genomgång i vår guide för dig som är ny med racercykel.

Källor och urval

Vanliga frågor

Vilken klossposition ska jag ha om jag har skostorlek 43?

Enligt Steve Hoggs riktvärden, 9-11 mm framför pedalaxelns centrum, mätt från bollen på stortån. Justera i steg om 2 mm och testa mellan varje justering. Det är ett startintervall att finjustera från, inte en exakt lag som gäller alla.

SPD eller SPD-SL, vilket ska jag välja som nybörjare?

SPD passar de flesta svenska motionscyklister bäst, för gångbarheten, det lägre priset i vardagsbruk, det mindre skrämmande urklicket och möjligheten att dela sko med en inomhuscykel. SPD-SL passar dig som redan vet att du prioriterar maximal kontaktyta och stabilitet vid hög belastning, till exempel om du redan tävlar. Se hela resonemanget i avsnittet om SPD mot SPD-SL ovan.

Varför känns mina nya klossar stela eller ryckiga de första passen?

Det är en normal inkörningsperiod, räkna med ungefär 150-250 km innan urklicket känns konsekvent. Det är ingen defekt, materialet i kloss och pedal sätter sig helt enkelt under de första milen.

Hur mycket float ska jag ha?

De flesta trivs i intervallet 6-9 grader enligt oberoende bikefit-expertis. Nybörjare och den med knäkänslighet bör välja mer, gul Shimano-kloss eller röd LOOK-kloss, medan erfarna cyklister med stabil teknik ofta klarar sig med mindre eller inget float alls.

Vad är skillnaden i stackhöjd mellan SPD och SPD-SL, och hur höjer jag en SPD-sko med mellanlägg?

Här måste vi vara ärliga med en lucka i underlaget. Frågan har cirkulerat på svenska forum sedan 2021 utan ett tydligt svar, och vi har inte hittat ett källbelagt exakt mm-tal för just den jämförelsen.

Det vi vet är SPD-SL-siffrorna i tabellen ovan (14,6-17,8 mm beroende på modell), och en försiktig, allmänt bekräftad riktning om att SPD-skor med sin indragna klossmekanik ofta bygger något högre.

Vill du kompensera för en känd höjdskillnad använder du tunna mellanlägg mellan sko och kloss, och kontrollerar att monteringsskruvarna fortfarande går tillräckligt djupt i gängorna efteråt. Ett exakt gissat mm-tal ger vi dock inte här.

Ger klickpedaler verkligen bättre kraftöverföring än vanliga pedaler?

Svaret delar sig efter intensitet, vilket gör den vanliga svepande formuleringen missvisande snarare än rakt fel. Vid stadig, lugn motionscykling fann Mornieux med flera (International Journal of Sports Medicine, 2008) ingen signifikant skillnad i pedaleffektivitet, mekanisk verkningsgrad eller muskelaktivering mellan vanliga pedaler och klickpedaler. Straw och Kram (Footwear Science, 2016) kom fram till samma sak för den metabola kostnaden vid submaximal belastning.

Vid en explosiv sprint eller i en brant backe fann däremot Burns och Kram (Footwear Science, 2020) en reell fördel. Men var noga med vad siffran faktiskt betyder.

Studien redovisar den som ett medelvärde med stor spridning mellan deltagarna, 16,6 ± 10,2 procent högre maxeffekt för styv cykelsko och klickpedal jämfört med löparsko och tåklämma, inte ett tak eller en garanterad siffra för varje cyklist. Resultatet blandar dessutom ihop skons sulstyvhet och den fasta pedalkopplingen, det isolerar inte pedaltypen ensam.

Att aktivt "dra pedalen uppåt" i uppåtrörelsen är inte en gratis kraftvinst heller. Samma Mornieux-studie fann att tekniken visserligen ökade pedaleffektiviteten, men samtidigt sänkte den mekaniska verkningsgraden. Vi har läst studiernas sammanfattningar, inte de fullständiga originaltexterna bakom betalvägg, så håll siffrorna som en riktning snarare än ett exakt facit.

Hur ofta ska jag byta klossar?

Byt när urklicket börjar kräva märkbart mer eller mindre kraft än när klossen var ny, eller vid synligt slitage på klossens kontaktytor. Ett exakt kilometertal varierar för mycket med körsträcka och väderexponering för att vara meningsfullt, kontrollera visuellt med jämna mellanrum istället. Klossbyte är en av de enklaste momenten i egen service, se vår guide till service och underhåll för verktyg och tillvägagångssätt.

Vad gör jag om jag inte hinner klicka ur innan jag ska stanna?

Håll balansen och luta dig mot den sida du normalt klickar ur från, snarare än att panikvrida foten åt fel håll. Öva protokollet i avsnittet om avklickning ovan innan du ger dig ut i trafik, och håll urklicksspänningen i lägsta läget under hela inlärningsperioden.

Börja med det du redan har

Du behöver inte lösa hela den här sidan på en gång. Sitter du redan på en sko och ett pedalsystem, hoppa direkt till millimetertabellen, mät upp din egen bollen-på-tån-punkt och flytta klossen dit. Det är den enskilda ändringen som ger mest känselbar skillnad för minst pengar och minst risk.

Float, urklicksvinkel och spänning är sedan finjustering du gör över veckor, inte något du behöver ha facit på redan första cykelturen. Sko och pedalsystem är det enda beslutet i den här genomgången som är dyrt att ändra i efterhand, så är du osäker där och står inför ett förstagångsköp lönar det sig att också läsa vår guide för dig som är ny med racercykel innan du bestämmer dig.